Vampire Legacy

Lord Donovan Bellerad sitter och tittar slött genom taxins fönster. Resan har varit lång och uttröttande, men äntligen har dom kört in i Riverview. Staden har ett lantligt, charmigt utseende och verkar väldigt lugn och stillsam. En stor omställning för Donovan, som är van vid Bridgeports storstadsliv.

I ena handen håller han ett gammalt, slitet kuvert. Ägarbeviset till den enda bit land som Belleradklanen äger i staden och en av dom få värdesaker som klanen ännu har kvar. 345 Riverblossom Hills Drive. Klanens sista chans till överlevnad och Donovan tänker inte svika dom.

När taxin kör upp på gatan så känner Donovan sig rejält förväntansfullt. Husen längs denna gata är storslagna, vackert byggda och ser väldigt majestätiska ut. Han undrar vilken av dessa ståtliga byggnader som kan tillhöra klanen.

Som en ung vampyr så har inte Donovans sanna krafter vaknat till liv ännu. Han kan fortfarande gå i solen, äta simmat och falla offer för enkla dödliga hinder. Frågan är bara, hur länge till? Hans tankar avbryts att att taxin plötsligt stannar...

... och släpper ut Donovan vid en stor, grön tomt Den är vacker och verkar frodig, men... bortsett från brevlådan, en soptunna och en tidning en bra bit bort så finns det ingenting där. Är det här den marken som Belleradklanen hoppas på ska kunna rädda dom från upplösning?! Det måste vara ett misstag.

"Hallå där!" hojtar Donovan till taxichauffören, som precis ska åka iväg. "Du har kört fel! Jag sa åt dig att ta mig till..."

"Till 345 Riverblossom Hills Drive," avbryter chauffören. "Det är här. Lycka till grabben, du lär behöva det."

Så innan Donovan vet ordet av så har chauffören kört iväg och lämnat honom där.

Donovan drar en lång djup suck. Här står han i en främmande stad där han inte känner någon, utan hus eller ens väggar och tak som skydd och vampyrkrafter som kan vakna upp vilken dag som helst.

"Brilljant!!" skriker Donovan upp i luften, som att han förväntar sig att Lord Casimir ska höra honom. "Du skickar ut mig till ingemansland med en tom bit land och...!"

Han gräver i fickan efter plånboken och drar fram den för att syna sin lilla förmögenhet av simdaler.

"... och bara 1300 ynka simdaler!" fortsätter han ilsket. "Hur hade du tänkt att jag ska kunna rädda klanen med det här?!"

Efter att ha skrikit ur sig det mesta av sin ilska så känner sig Donovan lite lugnare. Det finns inte så mycket han kan göra. Simdalerna räcker inte till för att ta sig tillbaka till Bridgeport och även om han lyckas ta sig hem på något sätt så finns det inget kvar där. Inte för honom, inte för klanen.

Med händerna i sidan tittar han ut över den tomma tomten och drar ytterligare en suck. 
"Jaha, och hur ska jag börja med det här då...?" säger han för sig själv.